Перевод: с латинского на все языки

со всех языков на латинский

versipellis N M

  • 1 versipellis

    versipellis (vorsipellis), e [st2]1 [-] Plaut. qui change de forme, qui se métamorphose. [st2]2 [-] qui se change en loup, loup-garrou. [st2]3 [-] Plaut. qui prend toutes les formes; double, souple, rusé, un protée.    - versipellis, is, m.: loup-garou.    - intellexi illum versipellem esse, Petr. 62: j'ai compris que c'était un loup-garou.
    * * *
    versipellis (vorsipellis), e [st2]1 [-] Plaut. qui change de forme, qui se métamorphose. [st2]2 [-] qui se change en loup, loup-garrou. [st2]3 [-] Plaut. qui prend toutes les formes; double, souple, rusé, un protée.    - versipellis, is, m.: loup-garou.    - intellexi illum versipellem esse, Petr. 62: j'ai compris que c'était un loup-garou.
    * * *
        Versipellis, et hoc versipelle. Plaut. Qui change de peau, Fin et cauteleux.

    Dictionarium latinogallicum > versipellis

  • 2 versipellis

    versipellis (vorsipellis), e (verto u. pellis), das Fell wechselnd = (vgl. unser »Wechselbalg«) seine Gestalt verändernd, sich umgestaltend, I) eig.: a) v. Tieren, versipellis, χαμαιλέων, Gloss. II, 207, 6. – b) v. Menschen, versipellem se facit, von Jupiter, der sich in den Amphitruo verwandelt, Plaut. Amphitr. prol. 123: bes. von dem, der sich nach dem Aberglauben des gemeinen Volkes in einen Wolf verwandeln konnte, der Werwolf, Plin. 8, 81. Petron. 62, 13: deterrimae versipelles, Apul. met. 2, 22. – II) übtr., in allen Farben spielend = arglistig, verschmitzt, verschlagen, schlau, Circe, Arnob. 4, 14: adversarius, Augustin. serm. 109, 4: testis, Vulg. prov. 14, 25: quīcum versipellis fio, Lucil. 670: vorsipellem frugi convenit esse hominem, Plaut. Bacch. 658. – v. Abstr., astutia, Augustin. epist. 194, 16: hortamen, Prud. cath. 9, 92: versipellibus esse scriptas (fabulas) modis, Arnob. 5, 35. – / Compar. versipellius, Porc. Latro decl. contra Catil. 9.

    lateinisch-deutsches > versipellis

  • 3 versipellis

    versipellis (vorsipellis), e (verto u. pellis), das Fell wechselnd = (vgl. unser »Wechselbalg«) seine Gestalt verändernd, sich umgestaltend, I) eig.: a) v. Tieren, versipellis, χαμαιλέων, Gloss. II, 207, 6. – b) v. Menschen, versipellem se facit, von Jupiter, der sich in den Amphitruo verwandelt, Plaut. Amphitr. prol. 123: bes. von dem, der sich nach dem Aberglauben des gemeinen Volkes in einen Wolf verwandeln konnte, der Werwolf, Plin. 8, 81. Petron. 62, 13: deterrimae versipelles, Apul. met. 2, 22. – II) übtr., in allen Farben spielend = arglistig, verschmitzt, verschlagen, schlau, Circe, Arnob. 4, 14: adversarius, Augustin. serm. 109, 4: testis, Vulg. prov. 14, 25: quīcum versipellis fio, Lucil. 670: vorsipellem frugi convenit esse hominem, Plaut. Bacch. 658. – v. Abstr., astutia, Augustin. epist. 194, 16: hortamen, Prud. cath. 9, 92: versipellibus esse scriptas (fabulas) modis, Arnob. 5, 35. – Compar. versipellius, Porc. Latro decl. contra Catil. 9.

    Ausführliches Lateinisch-deutsches Handwörterbuch > versipellis

  • 4 versipellis

    versĭpellis ( vorsĭp-), e, adj. [vertopellis, that changes its skin; hence, in gen.], that changes its shape or form, that alters its appearance, that transforms himself or itself.
    I.
    Lit.
    A.
    In gen.:

    eccum Juppiter In Amphitruonis vertit sese imaginem... Ita versipellem se facit, quando lubet,

    Plaut. Am. prol. 123:

    capillus fit,

    i. e. turns gray, id. Pers. 2, 2, 48 (v. s. v. versicapillus).—
    B.
    In partic., subst.: ver-sĭpellis, is, m., acc. to the superstitious belief of the ancients, one who can change himself into a wolf, a man-wolf, were-wolf, Plin. 8, 22, 34, § 80; Petr. 62 fin.; App. M. 2, p. 124, 21.—
    II.
    Trop., skilled in dissimulation, sly, cunning, crafty, subtle (anteand post-class.):

    vorsipellem esse hominem convenit, pectus cui sapit: bonus sit bonis, malus sit malis,

    Plaut. Bacch. 4, 4, 12 Ritschl: quicum versipellis fio, Lucil. ap. Non. p. 38, 7:

    hortamen,

    Prud. Cath. 9, 91. — Comp., Porc. Latro ap. Cat. 9.

    Lewis & Short latin dictionary > versipellis

  • 5 versipellis

    shape-changer, who can metamorphose to different shape; double-dealer (Vulgate)

    Latin-English dictionary > versipellis

  • 6 versipellis

    e [ verto + pellis\]
    1) изменчивый, принимающий разные виды ( Juppĭter Pl)
    capillus fit v. Persволосы седеют
    2) владеющий искусством превращений, оборотень PM, Pt, Ap
    3) притворяющийся, лицемерный ( homo Pl)

    Латинско-русский словарь > versipellis

  • 7 stellio

    [st1]1 [-] stellĭo (stelĭo), ōnis, m. [stella]: - [abcl][b]a - stellion (lézard de couleur changeante, avec des taches étoilées), caméléon. --- Plin. 29, 90 ; Virg. G. 4, 243. - [abcl]b - [cf. versipellis] fourbe. --- Plin. 30, 89 ; Apul. M. 5, 30.[/b]    - quibus modis stelionem istum cohibeam? App. M. 5, 30: comment maîtriser ce fourbe? [st1]2 [-] Stellĭo, ōnis, m.: Stellion (surnom).
    * * *
    [st1]1 [-] stellĭo (stelĭo), ōnis, m. [stella]: - [abcl][b]a - stellion (lézard de couleur changeante, avec des taches étoilées), caméléon. --- Plin. 29, 90 ; Virg. G. 4, 243. - [abcl]b - [cf. versipellis] fourbe. --- Plin. 30, 89 ; Apul. M. 5, 30.[/b]    - quibus modis stelionem istum cohibeam? App. M. 5, 30: comment maîtriser ce fourbe? [st1]2 [-] Stellĭo, ōnis, m.: Stellion (surnom).
    * * *
        Stellio, stellionis, m. g. Pli. Une beste semblable à une lesarde ayant le dos comme peinct et mouscheté de petites taches luisantes, et aucunement semblables à estoilles.

    Dictionarium latinogallicum > stellio

  • 8 vorsipellis

    vorsipellis, s. versipellis.

    lateinisch-deutsches > vorsipellis

  • 9 vorsipellis

    vorsipellis, s. versipellis.

    Ausführliches Lateinisch-deutsches Handwörterbuch > vorsipellis

  • 10 capillum

    căpillus, i, m. ( căpillum, i, n., Plaut. Most. 1, 3, 97, acc to Non. p. 198, 20) [a dim. form, akin to caput and Gr. kephalê; lit., adj. sc. crinis].
    I.
    Lit., the hair of the head, the hair (while crinis is any hair).
    A.
    Collect. (hence, acc. to Varr, ap. Charis. p. 80 P. in his time used only in the sing.; but the plur is found once in Cic., and since the Aug. poets very freq.) capillus passus, prolixus, circum caput Rejectus neglegenter, Ter. Heaut. 2, 3, 49; cf. id. Phorm. 1, 2, 56:

    versipellis,

    Plaut. Pers. 2, 2, 48:

    compositus (or -um, acc. to Non. l. l.),

    id. Most. 1, 3, 97; Ter Eun. 4, 3, 4 Ruhnk.;

    5, 2, 21: compositus et delibutus,

    Cic. Rosc. Am. 46, 135:

    horridus,

    id. Sest. 8, 19:

    promissus,

    long hair, Caes. B. G. 5, 14:

    longus barbaque promissa,

    Nep. Dat. 3, 1: horrens. Tac. G. 38:

    ornatus,

    Prop. 1, 2, 1:

    tonsus,

    Ov. M. 8, 151:

    niger,

    Hor. A. P. 37:

    albus,

    id. Epod. 17, 23:

    albescens,

    id. C. 3, 14, 25:

    fulvus,

    Ov. M. 12, 273 (opp. barba):

    virgines tondebant barbam et capillum patris,

    Cic. Tusc. 5, 20, 58:

    capillum et barbam promisisse,

    Liv. 6, 16, 4; Plin. 11, 39, 94, § 231.—
    B.
    A hair (sing. very rare):

    in imaginem capilli unius sat multorum,

    Cael. Aur. Tard. 2, 11, 29.—So plur. (freq.), Cic. Pis. 11, 25; Prop. 1, 15, 11; 3 (4), 6, 9; Hor. C. 1, 12, 41; 1, 29, 7; 2, 11, 15; 3, 20, 14; Quint. 8, 2, 7; 11, 3, 160 (in Ov. M. alone more than fifty times).—
    II.
    Transf.
    A.
    The hair of men gen., both of the head and beard:

    Dionysius cultros metuens tonsorios, candente carbone sibi adurebat capillum,

    Cic. Off. 2, 7, 25 Beier (cf. id. Tusc. 5, 20, 58:

    ut barbam et capillum sibi adurerent): ex barbā capillos detonsos neglegimus,

    Sen. Ep. 92, 34; Suet. Ner. 1.—
    B.
    The hair of animals:

    cuniculi,

    Cat. 25, 1:

    apum,

    Col. 9, 10, 1; Pall. Jun. 7, 7:

    haedi,

    Gell. 12, 1, 15:

    membranae,

    Pers. 3, 10; cf. Macr. S. 5, 11.—
    C.
    The threads or fibres of plants, Phn. 21, 6, 17, §

    33: capillus in rosā,

    id. 21, 18, 73, § 121; hence, capillus Veneris, a plant, also called herba capillaris, maidenhair, App. Herb. 47.

    Lewis & Short latin dictionary > capillum

  • 11 capillus

    căpillus, i, m. ( căpillum, i, n., Plaut. Most. 1, 3, 97, acc to Non. p. 198, 20) [a dim. form, akin to caput and Gr. kephalê; lit., adj. sc. crinis].
    I.
    Lit., the hair of the head, the hair (while crinis is any hair).
    A.
    Collect. (hence, acc. to Varr, ap. Charis. p. 80 P. in his time used only in the sing.; but the plur is found once in Cic., and since the Aug. poets very freq.) capillus passus, prolixus, circum caput Rejectus neglegenter, Ter. Heaut. 2, 3, 49; cf. id. Phorm. 1, 2, 56:

    versipellis,

    Plaut. Pers. 2, 2, 48:

    compositus (or -um, acc. to Non. l. l.),

    id. Most. 1, 3, 97; Ter Eun. 4, 3, 4 Ruhnk.;

    5, 2, 21: compositus et delibutus,

    Cic. Rosc. Am. 46, 135:

    horridus,

    id. Sest. 8, 19:

    promissus,

    long hair, Caes. B. G. 5, 14:

    longus barbaque promissa,

    Nep. Dat. 3, 1: horrens. Tac. G. 38:

    ornatus,

    Prop. 1, 2, 1:

    tonsus,

    Ov. M. 8, 151:

    niger,

    Hor. A. P. 37:

    albus,

    id. Epod. 17, 23:

    albescens,

    id. C. 3, 14, 25:

    fulvus,

    Ov. M. 12, 273 (opp. barba):

    virgines tondebant barbam et capillum patris,

    Cic. Tusc. 5, 20, 58:

    capillum et barbam promisisse,

    Liv. 6, 16, 4; Plin. 11, 39, 94, § 231.—
    B.
    A hair (sing. very rare):

    in imaginem capilli unius sat multorum,

    Cael. Aur. Tard. 2, 11, 29.—So plur. (freq.), Cic. Pis. 11, 25; Prop. 1, 15, 11; 3 (4), 6, 9; Hor. C. 1, 12, 41; 1, 29, 7; 2, 11, 15; 3, 20, 14; Quint. 8, 2, 7; 11, 3, 160 (in Ov. M. alone more than fifty times).—
    II.
    Transf.
    A.
    The hair of men gen., both of the head and beard:

    Dionysius cultros metuens tonsorios, candente carbone sibi adurebat capillum,

    Cic. Off. 2, 7, 25 Beier (cf. id. Tusc. 5, 20, 58:

    ut barbam et capillum sibi adurerent): ex barbā capillos detonsos neglegimus,

    Sen. Ep. 92, 34; Suet. Ner. 1.—
    B.
    The hair of animals:

    cuniculi,

    Cat. 25, 1:

    apum,

    Col. 9, 10, 1; Pall. Jun. 7, 7:

    haedi,

    Gell. 12, 1, 15:

    membranae,

    Pers. 3, 10; cf. Macr. S. 5, 11.—
    C.
    The threads or fibres of plants, Phn. 21, 6, 17, §

    33: capillus in rosā,

    id. 21, 18, 73, § 121; hence, capillus Veneris, a plant, also called herba capillaris, maidenhair, App. Herb. 47.

    Lewis & Short latin dictionary > capillus

  • 12 versicapillus

    versĭcăpillus, i, m. [verto-capillus], one who changes hair, i. e. whose hair grows gray, Plaut. Pers. 2, 2, 48 Ritschl (al. ubi capillus versipellis flat).

    Lewis & Short latin dictionary > versicapillus

  • 13 vorsipellis

    vorsipellis, v. versipellis.

    Lewis & Short latin dictionary > vorsipellis

См. также в других словарях:

  • Dysosma versipellis — juosvasis krumplenis statusas T sritis vardynas apibrėžtis Pėdlapinių šeimos vaistinis augalas (Dysosma versipellis), paplitęs rytų Azijoje. atitikmenys: lot. Dysosma versipellis šaltinis Valstybinės lietuvių kalbos komisijos 2009 m. balandžio 9… …   Lithuanian dictionary (lietuvių žodynas)

  • Werewolf — For other uses, see Werewolf (disambiguation). Wolf man and Lycanthrope redirect here. For other uses, see Wolf man (disambiguation) and Lycanthrope (disambiguation) …   Wikipedia

  • pitărcuţă — PITĂRCÚŢĂ, pitărcuţe, s.f. Ciupercă comestibilă cu pălăria emisferică, roşie cărămizie, cu piciorul gros şi cu carnea albă (Boletus versipellis). – Pitarcă + suf. uţă. Trimis de oprocopiuc, 20.03.2004. Sursa: DEX 98  PITĂRCÚŢĂ s. (bot.; Boletus… …   Dicționar Român

  • juosvasis krumplenis — statusas T sritis vardynas apibrėžtis Pėdlapinių šeimos vaistinis augalas (Dysosma versipellis), paplitęs rytų Azijoje. atitikmenys: lot. Dysosma versipellis šaltinis Valstybinės lietuvių kalbos komisijos 2009 m. balandžio 9 d. protokolinis… …   Lithuanian dictionary (lietuvių žodynas)

  • demande — I. Demande, f. penac. Est requeste, petition, Postulatum Liu. lib. 23. Ainsi on dit en jugement, La demande de l acteur, Postulatum actoris. Les demandes des Ambassadeurs, Legatorum postulata. Liuius lib. 23. Il se prend quelquefois pour une… …   Thresor de la langue françoyse

  • Хворостанский Константин Иванович — Хворостанский (Константин Иванович) гистолог, родился в 1860 г., по окончании в 1886 г. курса в Санкт Петербургском университете был оставлен при университете по кафедре зоологии. В 1887 и 1890 годах был командирован санкт петербургским обществом …   Биографический словарь

  • Хворостанский, Константин Иванович — гистолог, род. в 1860 г., по окончании в 1886 г. курса в СПб. унив. был оставлен при Университете по кафедре зоологии. В 1887 и 1890 гг. был командирован СПб. обществом естествоиспытателей на Соловецкую биологическую станцию для изучения биологии …   Большая биографическая энциклопедия

  • Осиновик — (подосиновик, красный гриб; Boletus versipellis Fr. или B. rufus Schaef.) гриб из группы Hymenomycetes, гимениальных грибов (см.), из семейства трутовиков (Polyporeae). Шляпка у О. сначала почти шарообразная, принимает затем форму зонтика,… …   Энциклопедический словарь Ф.А. Брокгауза и И.А. Ефрона

  • Хворостанский — (Константин Иванович) гистолог, род. в 1860 г., по окончании в 1886 г. курса в СПб. унив. был оставлен при Университете по кафедре зоологии. В 1887 и 1890 гг. был командирован СПб. обществом естествоиспытателей на Соловецкую биологическую станцию …   Энциклопедический словарь Ф.А. Брокгауза и И.А. Ефрона

  • Phyllobius — pomaceus Systematik Überklasse: Sechsfüßer (Hexapoda) Klasse …   Deutsch Wikipedia

  • с волками жить, по-волчьи выть — Где жить, тем богам и молиться. Ср. Mit den Wölfen muss man heulen. Who keeps company with wolves, will learn to howl. Ср. When at Rome, do as the Romans do. Ср. When they are at Rome they do there as they seed one. Ср. Il faut hurler avec les… …   Большой толково-фразеологический словарь Михельсона

Поделиться ссылкой на выделенное

Прямая ссылка:
Нажмите правой клавишей мыши и выберите «Копировать ссылку»